Mitt liv idag

14. nov, 2019

Igår förde vi stoftet som finns kvar av Annikas fysiska kropp till sin sista vila. Det var en mycket känslosam stund där på kyrkogården och fortfarande är det helt ofattbart att hon inte är med oss längre. Åtminstone inte så som vi är vana vid. Förhoppningsvis var hon ändå med oss där på kyrkogården, fast på att annat plan. Förhoppningsvis klarnar det också för mig den dagen när jag själv ska dit på min resa genom detta universum. Jag hoppas verkligen och tror att vi möts igen av alla dem som vi älskat i livet och att våra själar är förbundna med varandra. Av hänsyn till Annikas närmsta lägger jag inte ut någon bild. Istället delar jag det här citatet som beskriver hur det känns, med en förhoppning om att jag ska orka resa mig igen och leva klart mitt liv här nere. Min son Hampus ger mig den styrkan.

7. nov, 2019

Idag är det den 7 november och det är Carolines födelsedag. Numer en dag som alla andra. Visst minns jag henne lite extra just idag, men annars bara en vanlig dag. Jag har ett porträtt av min dotter som hänger i hallen, så vi ses varje dag. För mig är hon inte borta. Hon är med mig i allt som jag gör här nere. Om någon som inte känner mig frågar om jag har barn, svarar jag nästan alltid att jag har två. En helt underbar son här på jorden, men en lika fantastisk dotter i himlen. 23 år skulle hon blivit idag…

2. nov, 2019

Idag har vi varit på gravrunda och tänt ljus inför Allhelgona. Har lite för många gravar att åka till känner jag. Gravar som inte borde vara ännu. Vi var även förbi graven där stoftet av min älskade Annika nu ska vila. Jag tog en bild av henne när vi var där för 2 år sedan. Hon saknade sin pappa väldigt mycket. Känns så overkligt att det nu är hon som kommer ligga där. Jag vet å andra sidan, att hon inte är där, i graven, för hon finns fortfarande vid min sida varje dag.
Alltid äskad, aldrig glömd.

28. okt, 2019

Varje morgon när jag vaknar tar det en sekund ungefär innan jag inser att du inte längre är där bredvid mig. Bara tomma lakan. För ett år sedan for vi iväg till Miami för att sedan kryssa runt i Bahamas. Allt var perfekt! Att du inte ens har ett år kvar av livet när bilden tas är helt osannolikt. Min älskade Annika ❤️

18. okt, 2019

Hösten är nog den vackraste årstiden, men det är svårt att känna in. Jag och Lipton är på platsen där livet vände. Vi saknar dig Annika. Kan du inte bara sluta att vara död, så vi kan återgå till allt det fina som vi hade tillsammans. Allt känns så meningslöst och tomt utan dig. Vi skulle ju gemensamt göra Lipton till den bästa hunden som någon skådat. Varför, vad hände egentligen?