24. feb, 2022

Carolines dödsdag

I skuggan av det som händer i världen just nu, så är den här igen. 24 februari, dödsdagen för vår dotter Caroline. Hon som skulle vara på sitt 25:e levnadsår om hon stannat kvar här i vår tideräkning. Jag själv har under åren som passerat sedan katastrofen 2014 blivit successivt starkare och ägnar nu energin till att bygga upp mig själv för att fortsätta leva, inte bara överleva. Har längs vägen genomlidit ett flertal ytterligare tunga sorger där personer i min närhet varit allt för unga för att dö. Men min mentala hud har blivit så hård av det som varit, att jag likt ett djur i skogen bara skakar av mig och fortsätter på livets väg. Döden är för mig lika naturlig som livet och den finns alltid närvarande bakom hörnet. Jag har insett hur skört livet är och känner därför vikten av att ta vara på tiden jag själv har fått tilldelad på den här platsen och räds därför ingenting längre. Visst finns det dagar då det kan kännas svårt att acceptera hur grymt livet kan vara. Det river som taggtråd i kroppen. Men ändå reser jag blicken varje gång och fortsätter framåt. Jag försöker tänka på det naturliga med allt som sker. Vi är ju en del av flödet, precis som allt annat på runt omkring oss på den här planeten. Allt fungerar i symbios utan någon yttre påverkan. I skrivande stund jobbar jag i vår underbara trädgård och här blir allt så tydligt, när jag omsorgsfullt pysslar med växterna för att göra det fint. Det ger mig ett lugn i själen och tid till eftertanke. Tankar som gror och så småningom tar mig vidare till de nya mål som jag vill uppnå. Jag känner också att energin från våra skyddsänglar som finns precis här, mitt ibland oss. För så länge jag låter mina tankar vandra till Caroline, så förblir hon en del av mitt liv, varje dag, så även idag. ❤️