7. apr, 2021

Memory Lane

Idag när jag ändå skulle gå en längre promenad med hundarna tog jag mig till Björlanda och området som jag en gång bodde i, innan allt hände med min dotter. Det kändes lite som att besöka ett tidigare liv. Vi gick genom skogen och passerade trädet som avslutade min dotters liv. På vägen tillbaka såg jag lyktan som tidigare markerat platsen för hennes död. Den används tydligen ibland som belysning vid en intilliggande grillplats i skogen. Passerade också huset som vi bodde i. Det mesta var sig likt förutom att det målats om i nya färger. På vägen därifrån stannade jag också vid graven, som jag av naturliga skäl inte besöker så ofta eftersom jag sällan har vägarna förbi där. Som sagt det känns som ett tidigare liv och jag har inte längre något behov av att vältra mig i det förgångna. Är det något jag har lärt mig, så är det att det att framtiden är det enda jag kan påverka. Det är där jag vill ha fullt fokus och lägga min energi. Gamla sorger drar bara ner på tempot och gör mig illa till mods. Det tillför ingenting. Bara ångest och dåligt mående. Det finns så många nya kapitel av livet som ska skrivas innan allt får sitt alldeles naturliga slut. Just nu känner jag mig lyckligare än på länge!