24. feb, 2020

Carolines dödsdag 2020

Sjätte gången nu som Carolines dödsdag passerar. Numer är den mindre påtaglig. Jag har jobbat som vanligt idag utan att ägnat särskilt mycket tankar åt den. Jag har ju ett färskare självmord inpå, som kanske påverkar mig mer i dagsläget. Min taktik för att hantera det hela är ju också så annorlunda, då jag tvingar mig att ta strid mot sorgen och inte låta den få för stort utrymme i mitt liv. Risken är då annars stor att jag själv kommer dras ner i negativa strömvirvlar. Jag försöker istället bejaka mitt eget liv och finna nya vägar. Vägar som kan ta mig vidare till något som kan kännas värt att leva för. Jag räds ingenting numer och det enda jag känner är att livet måste levas fullt ut. Jag vill fånga mina drömmar och gör dem till verklighet. Nu, inte sen. För sen är för sent. Jag har sällan bromsat mig själv av den anledningen, och ju äldre jag är blir detta bara allt mer tydligt. Det finns faktiskt inget tak för vad vi kan åstadkomma. Begränsningarna har vi oftast i vårt eget huvud. Caroline var under sin korta tid här på jorden något av ett föredöme när det kommer till det. Under perioder då hon mådde ok kunde hon blomma ut på alla möjliga sätt. Hon följde inte strömmen utan gick oftast sin egen väg. Nyfiken och orädd. Tyvärr fick hjärnspöket inom henne övertaget till slut och katastrofen blev ett faktum. Jag tänker inte lägga ut orden mer än så. Den som vill läsa mer kan i så fall besöka min hemsida www.pappatillenangel.se

Avslutningsvis ett citat jag skrivit från hemsidan:

Tack för att jag fick vara din pappa under dina 17 år här på jorden. Du var ett sådant underbart barn. Jag kommer aldrig att glömma Dig och jag kommer alltid att älska Dig. Jag kommer att vårda ditt minne för evigt.

Pappa ❤