4. dec, 2019

Jul & adventstid

Det här med advent är ju trevligt. Jag har både satt upp en ljusslinga ute på min balkong och hämtat upp adventsstakarna från källaren. Tyvärr ingen självklarhet för mig även om det ger ett varmt och härligt ljus i vintermörkret. Förra året var egentligen första gången som jag kände att jag kunde börja uppskatta julen igen sedan tragedin när min dotter tog sitt liv 2014. Jag, tillsammans med min son Hampus, Carolines lillebror, var då för första gången och köpte en julgran igen. Vi bar hem den från Hagaparken och klädde den tillsammans. I år visste jag först inte riktigt hur det skulle blir med allt det där, efter att min älskade Annika nu också gått samma öde till mötes. Jag har bara varit helt nollställd och varken känt glädje eller sorg över att det snart är jul igen. Jag bara gör det som förväntas av mig, utan att egentligen känna någonting. Ska ljusen och adventsstakarna upp så ska dem det. Men till skillnad från när min dotter dog 2014 och jag tappade livsgnistan helt, har jag idag istället lärt mig hur jag ska hantera sorgen och ångesten när den slår till. Jag låter den inte förgöra mig längre, utan motar bort den och distraherar mig med annat. Precis som Laleh nu sjunger i en av sina senaste låtar har jag bestämt mig för samma sak. ”Lev Nu och Dö Sen”. För även om livet här ibland kan kännas som ett enda stort väntrum, så finns det så mycket glädje att upptäcka. Plötsligt tar livet tag i mig igen och jag får uppleva ett nytt äventyr som jag inte trodde fanns. Det är klart att jag inte vill missa det. Tids nog kommer vi alla ändå dö, så vi får se till att ta vara på tiden som vi fått här och njuta av varje sekund som vi får tillsammans.