24. feb, 2018

Dödsdagen

Nu är det fjärde gången jag skriver en statusuppdatering på din dödsdag Caroline. Jag har succesivt börjat vänja mig. Det är lätt att känna bedrövelse just en sådan här dag, även om saknaden inte gör sig mer påmind just idag än vad den gör alla andra dagar.
Jag har i vart fall bestämt mig för att försöka göra dessa dagar till något positivt. Jag vill fira att jag fick vara din pappa i 17 år. Det blir så mycket enklare om jag tänker så, för det var en sådan glädje att få lära känna dig. Ditt leende och skratt. Din medkänsla och förmåga att stå upp för det som du ansåg var rätt. Om du bara visste hur mycket du har betytt, både för mig och för andra. Världen skulle såklart vara så mycket bättre om du fortfarande var här, men jag vill inte sörja och vara ledsen över att du är död. Istället vill jag manifestera att du har levt. På vår sista resa tillsammans, den som vi gjorde till Sydafrika, samma vinter som du försvann besökte vi bl.a. Cape Town. Ett exempel på hur stort ditt hjärta var går att tyda i en av dina statusuppdateringar som du gjorde då:
”Trotsade denna morgon lusten att ligga kvar i sängen och begav mig till Cape Towns kåkstäder för att förse barnhem och barn med godis och mat. Misantropen i mig växer när jag ser hur oförmögna vi människor är att klara av att hålla någon form av rättvisa.”
Bilden är från den resan. Du väckte uppmärksamhet på planet mellan Livingstone och Johannesburg.
I mitt hjärta finns du alltid med mig.
Kram Pappa