8. nov, 2016

Min ängel fyller 20 år

Igår var det den 7 november som är Carolines födelsedag. Om hon varit kvar här på jorden hade vi firat hennes tjugonde levnadsår. Nu blev det inte så och för mig är den 7 november istället en av dom mest känslosamma och tyngsta dagarna under hela året. Den chockartade sorgen som man kände i början har förvisso lagt sig, men en dag som denna griper den ändå tag och blir mer påtagligt än vanligt. Medicinen som jag numera tar hjälper mig att inte tappa taget. I helgen som gick var det ju dessutom Allhelgona och vi tände ljus vid hennes grav. Något som alltid känns svårt och konstigt. Men även det blir lite lättare med åren. Man vänjer sig helt enkelt.

Jag får mycket respons ifrån er som läser och det betyder väldigt mycket ska ni veta. Häromdan kom ett på sätt och vis härligt meddelande från en person som inte alls kände Caroline, men som brukade se henne på stan ibland och som fascinerats av hennes personliga stil och hur hon bar upp den med en sådan stolthet. Hon hade länge undrat över vart det där tjejen tog vägen. Sorgligt nog fick hon svaret via min blogg. Det värmer ändå att veta att Caroline hann sätta ett sådant starkt avtryck i den här världen innan hon försvann vidare till nästa dimension. Jag hoppas att hon väntar på mig där, så att vi en vacker dag kan få fira högtidsdagar som denna tillsammans igen.

Bilden på Caroline är från hennes sista tid i livet och är ett av många exempel på hur hon kunde se ut en helt vanlig dag om man mötte henne på stan. Hon var tjejen med 1000 ansikten.