25. sep, 2016

Hoppas på mediciner

Artikeln i GP häromveckan fick väldigt stor spridning och det blev mycket respons. Tyvärr har jag inte hunnit svara alla som hörde av sig. Det är av flera skäl. Dels tidsbrist, men också för att jag själv haft en dipp den senaste tiden, då det har varit allt svårare att få orken att räcka till. Det är lätt att fastna i negativa spiraler och jag lider fortfarande av en sorts depression. Det känns som att livet bara pågår och jag står vid sidan om. Att jag inte längre är en del i vad som sker. Jag känner mig sällan glad, har lätt att få ångest och känner mig osäker i situationer som jag tidigare tyckte om. Istället blir jag skygg och drar mig undan. Jag distraherar mig med jobb och träning. Jag träffar t.o.m. vänner ibland, men känner mig då mest som en skugga av det som en gång var jag. Via min psykolog som jag återupptagit kontakten med fick jag i veckan som gick också träffa den nya överläkaren uppe på Sahlgrenska. Han kunde konstatera att jag uppfyllde alla kriterier för depression, så nu har jag bestämt mig för att även ta hjälp av medicin för att må bättre. Hittills har jag försökt klarat mig utan det, men inser att det kommer bli svårt.