2. jan, 2016

Åter i Sydafrika

Att resa bort från julstressen är skönt. Jag kan ändå inte känna någon större glädje över det numera. Man mår mest dåligt och vill att det ska vara över så snart som möjligt. Att resa är något som jag alltid gillat och har gjort mycket, både innan och efter Carolines död. När jag rest på senare tid har det varit lätt att resa bort men svårt att komma hem till verkligheten igen. Mardrömmen försvinner ju inte bara för att man ser åt ett annat håll en stund. Att ständigt leva i den är ansträngande, även om det har gått en tid. Jag har omorganiserat hela mitt liv för att bli mindre påverkad av vad som varit. Jag har städat bort i stort sett allt som kan påminna mig om allt det hemska som har varit. Men nu gjorde jag plötsligt tvärt om. Vi åkte tillbaka till Sydafrika över jul och nyår. Säkert en drömresa för många, men för mig innebär det att jag återvänder till den plats som vi befann oss strax innan Caroline tog sitt liv i början av 2014. Jag trodde inte att jag skulle påverkas så hårt av att komma hit igen som det visat sig. Mentalt slungas jag tillbaks till samma stadie som jag befann mig i innan hennes begravning. Allt snurrar i mitt huvud, samtidigt som jag måste försöka anstränga mig och göra vad jag kan för att inte dra ner stämningen för de andra som är med på resan. Jag inser att kartan har ritas om och det idag finns platser som jag numer inte längre kan besöka. Jag försöker genom att distrahera mina sinnen med god mat, vin och trevligt sällskap. Det hjälper till viss del i det soliga och vackra landskapet, så rent fysiskt är det svårt att ha det bättre. Men en del av mig dog tillsammans med min dotter.