28. nov, 2015

Advent

Redan första advent imorgon och Julen närmar sig med stormsteg. Andra gången nu, utan min älskade dotter Caroline i livet. Förra året var det bara jobbigt att ens försöka tänka på att det var Jul. Det blev snarare något fruktansvärt som man bara skulle ta sig igenom utan känna efter. Jag bara stängde av allt för att inte gå sönder helt och hållet inombords. I år hoppas jag det kan bli lite bättre även om jag nog aldrig mer kommer kunna känna samma glädje som innan. Jag känner i alla fall en tacksamhet för att jag lever. Jag tänker framförallt på min son och hur hans liv hade sett ut om jag också hade gett upp allt och försvunnit från den här planeten, vilket jag var nära på att göra. Han är den som betyder mest för mig i det här livet och som får mig att leva vidare. Till skillnad från förra året kommer vi inte fira julafton i traditionell mening med Kalle Anka, tomtar och julklappar. Istället far vi tillbaks till Sydafrika för sol och värme. Det är naturligtvis med blandade känslor som vi reser tillbaks dit, då det var där vi befann oss under julen för två år sen, strax innan Caroline dog och helvetet bröt ut, men jag vill ju trots allt bejaka livet. Bilden på Caroline är från den resan.