27. jul, 2015

Samlar ihop det som blev kvar

Huset som vi bodde i är nu sålt. Överlåtelsen till de nya ägarna kommer ske snart och vi är fullt upptagna med att tömma det på allt som vi samlat på oss genom åren. Så även i Carolines rum där det mesta varit orört. Jag har själv inte bott i huset på över ett år nu och varje gång jag besöker det mår jag dåligt av att bara vara där. Att nu en gång för alla tömma det på allt känns skönt, men samtidigt är det fruktansvärt jobbigt. Att behöva samla ihop min dotters ägodelar och kläder för att slänga dem eller skänka bort dem är så oerhört ledsamt. Varje plagg har ju sina minnen som spelar revy framför ögonen samtidigt som de faller ner i de svarta plast säckarna. Hennes fotoalbum som hon själv skulle ha för att minnas sin barndom är nu slarvigt travade bland allt annat i hennes rum som nu måste gås igenom. Egentligen vill jag inte spara på något, då sakerna bara får mig att känna ännu mera vemod. Man vill bara dra en filt över huvudet och försvinna. I mitt avskärmade "nya" liv har jag lyckats att hålla fokus på annat och på så sett kunnat må så mycket bättre. Jag har hållt mig upptagen med att jobba så mycket som möjligt och samtidigt försökt att ha en aktiv fritid. Att nu vara tillbaks igen och röja bland gamla saker tar mig direkt tillbaks till ruta ett. Vetskapen om att vi snart kommer vara klara gör ändå att jag står ut med smärtan.