4. feb, 2015

Ljuset kommer åter

Jag har inte skrivit något på länge. Vi är redan över en månad in på det nya året. Jul och Nyår har passerat, men jag har inte haft lusten till att skriva några kommentarer om det. Allt har känts ganska likgiltigt. Nu närmar sig snart årsdagen då Caroline försvann ur vårt liv och jag har ingen aning om hur det kommer att kännas. Jag har fortfarande svårt att fatta att hon är borta för alltid. Att hon är begravd och att det enda som finns kvar är en ristad sten med hennes namn och bild. Vad är meningen med allt det här? Det kan fortfarande vara svårt att se ljuset vissa dagar efter allt som har hänt och det är inte särskilt länge sedan som jag själv var nära på att ge upp livet helt och hållet. Men någonstans får man bara bestämma sig hur jävligt det än kan vara. Jag måste försöka se ett fortsatt liv här utan Caroline. Jag kommer ju trots allt inte undan ändå, hur jag än gör, och en dag kommer jag ju också att dö, vare sig jag vill det eller inte. Så varför inte försöka njuta så mycket som möjlig av tiden som jag har kvar istället för att gå runt och må dåligt. Jag har ju redan varit med om det värsta, så ingenting här kan skada mig något nämnvärt längre. Min pågående skilsmässa och jakten på nytt arbete är saker som borde skakat om mig ordentligt. Det känns nu som "peanuts" i sammanhanget. Känner mig faktiskt mer levande nu än på mycket länge. Jag ser istället utmaningen i att leva livet fullt ut. Är det något jag lärt mig i livet, så är det just det. Att det inte finns några andra begränsningar utöver dem man själv sätter upp...