Mitt liv idag

18. mar, 2019
Utställningen "Brev till mitt yngre jag"

Utställningen ”Brev till mitt yngre jag”, skapad av fotokonstnären John Hagby, visas nu under april månad på Saronkyrkan här i Göteborg. Missade ni den förra gången, så har ni nu chansen igen. Den beskriver ett antal personer som genomgått livsomvälvande händelser i livet, som inneburit livserfarenheter utöver det vanliga. Där leker vi med tanken att det skulle gå att skriva ett brev till vårt yngre jag. Jag själv har äran att vara ett av porträtten på utställningen. Lördagen den 13 april kommer John själv att vara på plats för att berätta om bilderna. Följ länken för mer info.
#pappatillenangel #brevtillmittyngrejag #fotoutställning #saronkyrkan

18. mar, 2019
After Life | Official Trailer [HD] | Netflix

Ricky Gervais är en av mina favoritskådespelare som jag tycker har gjort mycket kul genom åren, både i roller och som sig själv i olika sammanhang. Just nu ligger hans nya kortserie på Netflix som heter ”After Life”. Kan varmt rekommendera den om ni inte redan har sett den. Han spelar där den efterlevande Tony vars fru har dött i cancer och vi får följa hans dagliga kamp mot depressionen som gör honom uppgiven och arg på det mesta. Mycket igenkänning och humor, fast med en allvarlig underton. Ett hoppfullt budskap mot slutet att vi trots svåra motgångar kan finna värden i livet som vi har kvar.

24. feb, 2019

Idag är det den dagen då min dotter Caroline lämnade världen allt för tidigt genom att begå självmord. 17 år fick vi tillsammans innan katastrofen inträffade och slog undan benen på oss som blev kvar. Ett trasigt liv är det som återstår för den som mister sitt barn under sådana omständigheter. Jag är nästan förvånad över att det ens har gått att överleva. För min egen del var det mycket nära att jag också blev en del av självmordsstatistiken i Sverige, men succesivt har jag hittat tillbaka till något som i alla fall kan ses som ett drägligt liv. Jag kommer för alltid att vara amputerad i själen, då en del av mig dog tillsammans med min dotter, men jag har ändå bestämt mig för att alltid välja livet. Nu har det gått 5 varv kring solen sedan den där ödestigna dagen då jag tog emot dödsbeskedet och mitt liv slogs i spillror. För varje år som gått har jag lärt mig mer hur jag bäst kan göra för att orka med det kaos som det innebär. Om det föreläser jag idag för att hjälpa andra samt att vara med och förebygga att det ens ska kunna ske. Sorgen som i början förgjorde mig är numer en tillgång. En styrka och kraft, som jag inte vill vara utan. Jag brukar avsluta mina föreläsningar med en dikt som beskriver just det. Hur sorgen ändrar skepnad. I dikten beskrivs katastrofen som ett skeppshaveri där vågorna representerar sorgen. Läs den gärna här nedan:

Vad gäller sorg så kommer du upptäcka att den kommer i vågor. När fartyget först havererar så drunknar du med vrakdelar runt omkring dig. Allt som flyter runt dig påminner dig om skönheten och hur magnifikt fartyget en gång var. Och allt du kan göra är att flyta.
Du hittar några bitar från vraket och klamrar dig fast, ett tag i alla fall. Kanske är det någon fysisk sak. Kanske är det ett trevligt minne eller ett fotografi. Eller kanske är det en annan person som också ligger där och flyter. För ett tag så är allt ni kan göra, att flyta och hålla er vid liv.
I början är vågorna skyhöga, 50 meter, och kraschar över dig utan någon nåd. De kommer med tio sekunders mellanrum och låter dig inte ens hämta andan. Allt du kan göra är att klamra dig fast och försöka flyta.
Efter ett tag, kanske veckor, eller månader, så är fortfarande vågorna lika höga, men de kommer med lite längre mellanrum. Men fortfarande så utplånar de dig när de väl slår till. Men mellan gångerna kan du andas och fungera.
Du vet aldrig vad som ska utlösa sorgen. Det kan vara en sång, en bild, en gatukorsning, doften av en kopp kaffe. Det kan vara precis vad som helst… och då kommer vågen där med full kraft. Men mellan vågorna finns det liv.
Någonstans längs vägen upptäcker du att vågorna faktiskt bara är 30 meter höga, eller kanske t.o.m. 20 meter. Och även om de fortfarande kommer, så slår de till allt mer sällan. Du kan se dem när de är på väg. En årsdag, en födelsedag eller vid jul. Du kan se dem komma, för det mesta i alla fall, och då förbereda dig. När de sen sköljer över dig så vet du att du kommer att överleva. Genomblöt, skakad, klamrar du dig fast vid en liten bit av vraket, men du vet att du kommer att överleva.
Så ta det som ett råd från mig som varit där. Vågorna slutar inte att komma, och på något sätt vill du heller inte att de ska göra det. Du förstår att du kommer att överleva dem. Och andra vågor kommer att komma. Men du överlever dem också.
Om du har tur, kommer du så småningom att ha massor av ärr från dem du älskat. Och massor av skeppsförlisningar bakom dig.

Tack Caroline, för att jag fick vara din pappa i 17 år

18. feb, 2019

Ikväll föreläste jag tillsammans med SPIV (Suicid Prevention I Väst) som erbjuder utbildningen ”psykisk livräddning”. Denna gången var det föräldrar till de ungdomar som tränar med klubben som var åhörare på Bravida Arena. Tillsammans hade vi en kväll med mycket omtanke och eftertänksamhet. Jag är så glad att få vara en del av detta viktiga initiativ av SPIV och BK Häcken.

#pappatillenangel #spiv #suicidprevention #psykiskohälsa #föreläsarliv #fotboll #bkhacken #bravidaarena

20. jan, 2019

Just nu är det något av en trend att lägga upp bilder på sig själv för 10 år sedan kontra nu. För 10 år sedan var jag lyckligt ovetande om det hemska som skulle drabba oss. Samtidigt var jag inte lyckligare då än vad jag är nu. Vi levde i slentrian efter det mönster som vi skapat, och i ett förhållande där vi båda tog varann för givet. Idag har jag inget kvar av det livet. Allt har förbytts. Jo jag har min son såklart, men han har ju nästan blivit vuxen nu, så det är heller inte samma sak som för 10 år sedan. Det är dock han som får mig att vilja kämpa vidare med livet här och fortsätta med detta tidsfördriv som det innebär, där mitt leende allt som oftast bara är en mask jag bär för att passa in.

För 10 år sedan bodde jag i en villa utanför stan, idag bor jag i en lägenhet mitt i centrum.

För 10 år sedan hade vi 2 rejäla bilar med automatväxel, idag har vi en mindre bil med manuell växelspak.

För 10 år sedan reste jag land och rike runt i mitt arbete. Idag tar jag cykeln ner till kontoret mitt i stan.

För 10 år sedan var jag gift, idag är jag sambo med en ny kvinna.

För 10 år sedan levde jag i ett ganska så inrutat mönster med en begränsad umgängeskrets. Idag händer det nya saker hela tiden och vi träffar ständigt nya människor.

För 10 år sedan hade jag två barn. Det har jag fortfarande! En helt underbar son här på jorden, men en minst lika fantastisk dotter i himlen.

Tillsammans kämpar vi på! Ni betyder allt för mig...️


(Första bilden är 10 år gammal och tagen vid vårt sommarhus i Strömstad. Den andra är från höstens kryssning i Västindien).