Gästbok

Tack för att du besöker Pappa till en Ängel. Skriv gärna några rader här i min gästbok.

Webbsida 1. jun, 2018

Taylor

Älskar verkligen din webbplats.

12. mar, 2018

Annica

Tack för din fina blogg.

Alla kloka och smärtsamma insikter du delar

med dig av.

Känns väldigt fint att få dela dina tankar.

Blir så otroligt rörd av det mod du visar genom att dela med dig av dina erfarenheter.

Vi förlorade vår son för snart en månad sen.

Han blev 23 år.Vår finaste,fina.

Han som alltid varit vårt allt.

Han som vi alltid burit närmast våra hjärtan.

Allt gott!

Kram från

Annica

4. jan, 2018

Ellinor

Din sida kom upp i flödet när jag sökte på 'självmord'. Jag har en syster vars dotter tog sitt liv i höstas. Din sida fångade mig och berörde mig djupt. Du sätter verkligen ord på hur det känns. Även om det inte ändrar något så tröstar det mig att läsa.
Känner mig lte mindre ensam i situationen nu. Tack!

28. jun, 2015

Petri

Vi Syns på Avenyn en kväll och pratar om vad morgon dagen kan ge , det blir det man själv orkar med eller vill, man bestämmer själv konsekvenserna, alla har sin egen

fjärrkontroll.

15. apr, 2015

Inger

Tack för att du delar med dig.

Din berättelse om Caroline, dig själv och resten av familjen är stark, utlämnande, personlig, smärtsam men också så viktig. Fler behöver förstå att psykisk ohälsa är en del av vårt samhälle, något som kan drabba vem som helst - en sanning som få orkar ta till
sig.

"Det drabbar inte mig eller min familj".

Rädslan för att det finns ett mörker som kan ta över även unga människors liv och tankar är kanske för svår för att tänka på.

Jag känner igen så mycket av det du har skrivit. Vår son tog oväntat sitt liv i november. Många av de egenskaper du beskriver att Caroline hade stämmer också på vår son. Hans självmord kom som en chock, ingen i familjen, inte hans allra närmaste vänner hade
sett några tecken eller signaler, han anförtrodde inte att han kände ett sådant mörker till någon och dolde det mycket väl.

Just nu är vi fortfarande i en blanding av chock och förträngning och förlamande sorg. Just nu är det så svårt att förstå att det överhuvudtaget finns en väg tillbaka till ett liv, att det ska kunna gå att känna mening och glädje igen. Jag ska läsa din berättelse
igen, för att försöka förstå att det kanske kan gå.

Kram

14. apr, 2015

Carina Holmkvist

Stor karm till dig

2. apr, 2015

A

Vacker sida. Jag känner igen mig. Har en självmordskris kan man säga. Det enda som hindrar är tanken på mina anhöriga. Den chock och sorg du beskriver. Men även det som hindrar blir ytterligare en belastning. Det finns tankar och upplevelser av sig själv
och världen, som omformar. Du skrev något om empatilöshet. Jag känner igen det. Jag känner mig själv inte som en människa, och jag kan inte känna normala känslor. Som att vara bortanför, utan koppling och som ting mer än människa. Jag hoppas att din blogg
läses av många. Viktigt initiativ.

29. mar, 2015

Agneta

Otroligt inspirerande det du skrivit. Din förmåga att sätta ord på ämnet gör att man inte kan sluta läsa.

10. mar, 2015

Per-Olof

Jag är imponerad av hur du visar det ni varit med om. Det stärker oss som varit med om samma sak. Tack! och en stor eloge till dig.

17. dec, 2014

Linda Andersson

Hej Henrik,

Jag vill bara att du ska veta hur mycket du har berört mig med din berättelse. Jag är också efterlevande till ett helt oförklarligt självmord. Att läsa andras historier är tröstande mitt i all den tunga sorgen. Tack, du är en förebild. Detta är ett sådant viktigt
ämnesområde som skulle behöva få mer uppmärksamhet.

10. dec, 2014

Marielle

Mycket fint gjort! Du berör verkligen med dina ord.

27. nov, 2014

Torbjörn

Din berättelse slår det mesta som jag läst i mina dar. Egentligen finns det väl inget man kan säga. Ingen ska behöva uppleva det som ni går igenom. Beklagar djupt er sorg.

27. nov, 2014

Louise

Otroligt fin skrivit. Kan inte sluta gråta när jag läser vad ni varit med om. Beundrar din styrka mitt i sorgen. Många kramar Lollo

31. okt, 2014

Maria

Tack för allt du delar med dig. Känner igen mig i så mycket i det du skriver. Förlorade min bror för två år sen. Jag kommer följa din blogg. Lycka till med allt i fortsättningen. Kram Maria

20. okt, 2014

Charlie

Fantastisk vilken bra sida! jag beklagar djup din sorg. Är helt tagen av det sättet som du skriver. Har inga erfarenheter av när någon tar livet, men jag är fritidsledare och ser ungdomar som din Caroline som kämpar med självkänslan varje dag.

11. okt, 2014

allan

Henrik din berättelse är helt enastående. Din reaktion efter det tunga sorg du bär på är helt rätt.Bry dig inte om de som baktalar dig på facebook.Jag med fler står bakom dig och dina inlägg.Du är öppen med in sorg och delar med dig till andra som kan
har lärt sig jättemycket utifrån det du berättat.

8. okt, 2014

Anton

Kände inte Caroline, men kan inte få stopp på tårarna, oerhört vackert skrivet av dig!


Har aldrig under mina 19 år läst en sånt stark berättelse! Mina tankar går till er!

8. okt, 2014

Hans

Det starkaste jag någonsin läst. Har själv förlorat en nära anhörig, känner igen mig mycket i det du skriver. Otroligt fint och massa styrkekramar till dig!

Caroline var en fin människa!

7. okt, 2014

Thomas

Jag saknar egentligen ord, men vill ändå uttrycka mitt stöd och min sympati samt berömma den styrka som måste krävas för att öppna sig och beskriva din situation på detta sätt. Jag tippar på hatten åt dig och din ängel..

1. okt, 2014

Syvonne

Så bra att du gör denna hemsida! Önskar att jag också kunde berätta om min son som tog sitt liv. Känner igen mycket i det du skriver. Har läst Carolines berättelser, helt fantastiska! Håller med m att hon verkar varit speciell. Tycker även att min Olle
var det. Kanske är det de som är speciella som inte orkar med samhällets krav?

Ska följa din hemsida. Tack för att du skriver!

En varm kram i din stora sorg!

/Sy

Du skriver så bra! (förlåt, men jag måste; ännu bättre om du skiljer på de o dem)

1. okt, 2014

Annica Skoglund

Har för bara snart sju veckor sedan förlorat min dotter...Hon hängde sig ovanför sin säng... Kommer att följa dig troget - på något vis känner man samhörighet med andra som varit med om samma fruktansvärda händelse. Lycka till med livet, bloggen och allt
däremellan <3

29. sep, 2014

Sofi E

Gud va vackert!! Längtar varje dag på att du har skrivit någon nytt/ gymnasie klasskamrat❤️

21. sep, 2014

Alice G

Åh, jag minns Fladrana. Caroline hade henne och jag hade en lila pudel som hette Cleo.

Caroline var inte bara min bästa vän, men också min förebild. Hennes intelligens, kreativitet och självsäkerhet är något jag alltid strävat efter. Uppskattar alla fina minnen jag har fått dela med henne och er.

All kärlek till dig och till familjen, ni är alla så otroligt starka.

20. sep, 2014

Yvonne Abrahamsson

Fantastiskt fint och fängslande skrivet. Och ändå är det ur ett vardagligt liv , iaf som det såg ut från början. Alla vi är ju unika men er Caroline verkar så klok och förståndig så tidigt i livet. Hoppas styrkan som hon hade ändå, hjälper dig i fortsättningen.
Hon har väl fått den av någon .... Kram till dig! PS nu ska jag läsa Carolines poesi .Ds